Lördag 28 februari

Under julledigheten när vi var så mycket sjuka blev det alldeles för mycket tevetittande. Ovanan har hängt med och jag trivs inte alls med att teven står på i tid och otid. Trivs inte heller med att Bolibompa har bytt kanal så att vi varit tvungna att upptäcka Barnkanalen. Innan den kanalen fanns med i vår vetskap var det barnprogram max en timma om dagen. Det var det som gick. Punkt. Satte man på teven före Bolibompa så var det inte barnprogram och efteråt var det slut. Nu går barnprogram hela dagen, oavsett när man slår på. Sånt lär sig barn.

Anders och jag funkar lite olika vad gäller teven, på flera sätt. Han har inga problem med att den står på, medan jag gärna vill ha den av när man inte tittar. Och ska jag titta ska det vara något som ger mig något. Han tittar gärna i flera timmar på olika serier med studioskratt, medan jag vill se debatt, dDokumentär, eller nyheter.

Barn behöver inte teve alls, det är ett behov vi vuxna skapar hos dem. Behöver barn ta det lugnt och varva ner är läsa en bok eller lyssna på musik så mycket bättre än att sätta dem framför dumburken. Eller bara ligga och prata. Barn under två år ska över huvudtaget inte titta på teve, det har flera undersökningar kommit fram till. Den senaste fastslog att tv-tittandet kan störa sömnen och försena utvecklingen. Svårt är att tänka sig att det fanns en tid före teve och dator. En tid då människor hann prata med och lyssna på varandra. En barnläkare berättade för en tid sedan på P1 om att vi måste prata mer med våra barn. BVC-sköterskor är oroliga för bans språkutveckling, i bristen på samtal. Det finns föräldrar som på allvar tror att en dvd-film är bättre än att läsa en bok för sin barn.

Sedan jag upptäckt play-kanalerna på nätet ser jag hellre på programmen där, det jag vill, när och var jag vill. Jag styr teven, inte tvärtom. Då kan jag se det jag vill när det inte tar tid ifrån barnen eller annat viktigare.

Men ikväll ska vi njuta Melodifestival på storteven! Alva sover här och alla tjejerna ska sminkas och kläs upp för discokväll med popcorn och saft!

Fel använd = dum burk

Natt mot fredag 27 februari

"Världsfred eller fred på jorden är ett tänkt scenario där det inte längre
skulle förekomma några krig eller andra våldsamma konflikter i världen,
utan istället skall konflikter lösas genom samtal."
Från Wikipedia

Jag hörde på radion härom veckan att sedan 1945 har världen haft 12 dagar av fred. TOLV dagar. På 64 år. Varför lär vi oss aldrig?

Världen spenderar 8 000 miljarder kronor (8 000 000 000 000) varje år på militära rustningar. Det motsvarar mer än 1 200 kronor per person i världen. Samtidigt dör 30 000 barn varje dag av sjukdomar relaterade till brist på mat, vatten och hälsovård. Fler än 850 miljoner människor lever under hotet av hunger - var sjunde människa på vår planet.

Om resurserna fördelades annorlunda skulle det gå att förändra. Militär upprustning är i sig en starkt bidragande orsak till konflikter och till att konflikter får ett våldsamt och destruktivt förlopp. Omvänt har nedrustning i många fall varit ett viktigt inslag i de processer som lett till stabil fred.

Så här sa fd statsminister Ingvar Carlsson på ämnet 1998: "Om en bråkdel av militärutgifterna kunde användas till annat, skulle vi kunna åstadkomma väldigt mycket. Det behövs inga nya pengar, utan genom att avstå från att producera förintelsevapen skulle vi kunna frigöra resurser till att bekämpa svälten och den värsta nöden."

Samtidigt är Sverige idag världens åttonde största vapenexportör. Och våran betydande roll på den internationella vapenmarknaden får konsekvenser:
Svenska vapen bidrar till att göda krig och konflikter, bidrar till brott mot mänskliga rättigheter, bidrar till fattigdom och stärker diktaturer.

Är det naivt att tro på världsfred och en värld utan svält? Att tro att världen skulle bli bättre utan vapen och med mera samtal? Världen är full av gråa nyanser, det är en av de saker man lär sig som vuxen. Att allt inte är svart eller vitt. Men fortfarande måste det få finnas vissa frågor som får fortsätta vara svartvita. Där rätt är rätt och fel är fel. Krig och hungersnöd är två av dessa. Jag vägrar tro på gråa nyanser som rättfärdigar och gör det moraliskt försvarbart att lägga fantasisummor på förintelseindustrin samtidigt som medmänniskor svälter bakom våran rygg.

En annan sak jag hörde på radion var ett samtal med en mamma. Hon sa att de tre viktigaste sakerna hon ville ge sina barn var självkännedom, självförtroende och empati. Det är en bra start på vägen mot världsfred.

Idag har jag blivit månadsfadder i Svenska Freds.

(Fakta från Svenska Freds och Röda Korset.)

Torsdag 26 februari

Sagas frön (rädisa) har också grott, vilket Elise tog som ett stort nederlag eftersom hennes kruka fortfarande gapade tom. Hon hade ner lite fler frön, vattnade på nytt och satte lampa över sin kruka på fönsterbrädan, och hoppades på att komma igen.

Tuss njuter av vårsolen. På eftermiddagen var gången snöfri, och snart kan han rulla i vårsolen. I gårkväll däremot, skrämde han livet ur mig. Eftersom det regnande lät jag honom gå in under granen, trots att det var så mörkt. Borta i sin "koja" gav han plötsligt ifrån sig ett fruktansvärt skrik. Jag kastade mig handlöst in under granar och barr och var där på nån hundradels sekund. Men då hörde jag honom från långt borta, dovt mjauande, som när han bråkar. På någon sekkund hade han jagat iväg den inkräktande katten från sin egen grankoja, och höll nu på att jaga livet ur den över tomten. Jag fick fatt på honom i slänten vid garageuppfarten och bar in en morrande, fräsande och spottande kisseherre som hade en svans fem gånger större än vanligt. Och både hans och min puls var skyhög. Jag var ju livrädd att han skulle ha skadat sig, första dagen på ny försäkringsperiod och allt. Men han mådde prima. När han lugnat ner sig åt han med god aptit, tvättade sig och lade sig till rätta att sova i sin kartong. Helnöjd. Han var oskadd. Men man får sig en tankeställare... Det är ju just av rädslan för att han ska hamna i bråk med andra katter som jag sällskapar honom ute.

Efter dagis åkte jag och Elise till stallet, där Fajer väntade i hagen. Vi hade matsäck med, vilket visade sig vara en god idé efter en heldag på dagis. Vägarna halkiga och snön föll. Mitt i ridturen blev Elise jättekissnödig, trots att vi kissat innan vi åkt hemifrån. Det är en utmaning att hjälpa en jättekissnödig femåring att få ner termoridbyxor, ridbyxor, strumpbyxor och trosor, under jacka och säkerhetsväst, hjälpa henne till rätta att kissa och sen få på allt igen, samtidigt som man håller ordning på en pigg ponny. Allt på en glashal isväg.

Tisdag 24 februari

Musik/ungdomshuset E18-husets sista väggar jämnades med marken idag. En epok har gått i graven:

Efter jobbet svängde jag snabbt som attan in till Hööks och köpte säkerhets-stigbyglar som vi ska ha på Fajer. Hittade också säkerhetsväst åt Elise till kanonpris. Väl ute i stallet hade det redan börjat skymma, och trots att vi skyndade oss att ta in bägge hästarna, gjorde ordning lillkillen så snabbt som bara var möjligt var det nästan mörkt när vi äntligen kom ut. Fajer pigg och nöjd med att komma ut och röra på benen, och Elise galopperade honom för första gången, om än bara några steg. Vi såg två rådjur på när håll, och när det blev helt mörkt var vi tillbaka vid stallet. Elise somnade i bilen på vägen hem, vaknade för att äta och somnade om i min famn, utan att ha hunnit ta en dusch.

Måndag 23 februari

Nu har vi ca 150 fröer i jorden, som väntar på mer soljus.

Söndag 22 februari

Det har blivit en vaknatt. Varit ute och promenerat, legat och gosat med Tussen, budat på fröer på Tradera, gjort ett utkast på ritning över tomten, varit ute och skottat, sällskapat på msn, tvättat tre tvättar, vikt in tvätt, läst om planering av perennrabatter. Och druckit latte.

Nu har Saga just kommit upp, och klockan har passerat sju.

Nu sover Tuss lugnt bredvid mig i soffan, omväxlande kurrandes och snarkande. Jag vill så gärna att han ska få uppleva våren. Vi är så nära nu. Nu när vi tagit oss igenom hela långa vintern.

Skriv gärna en rad

Lördag 21 februari

Ledighelg för Anders och idag hade vi mysdag hemma hela familjen. Vi hade hoppats på väder för en tur ut i skogen med grillen, men solen ville sig inte fram. Istället besökte vi Åsby med fika (men deras lattemaskin var trasig!) och köpte fröer, miniväxthus, pelargonnäring och såjord. Och Anders och Elise köpte ett dinosaurieskelett i en sten som man ska hacka fram.

Mina allt

I källaren har det nu blivit en planteringshörna, jätteskönt att hålla till med all jord där nere, och ha alla saker samlade på ett ställe, utan att behöva städa undan efter varje omplantering. Medan barnen och pappa lekte arkeologer och långsamt hackade fram en dinosaurie tog jag planteringsstund i källare. Hade hoppats på barnsällskap, men stenen lockade mer. Årets första omgång fröer är nu i jorden: vit riddarsporre, prydnadsgräs till stenpartiet, rosa pensé, sommarflox och lavendel. Satte även några krukor med fröerna jag samlade in från trädgården i höstas. Pelargonerna som har vintervilat i källaren planterades om, beskars och fick växtnäring. Nu är det bara att vänta.

Nyväckta pelargoner

Tuss kräktes en sväng i natt, men har ätit bra och verkar må precis som vanligt. Förhoppningsvis var det bara en hårboll eller något han tuggat i sig. Han har som vanligt velat gå sina promenader, även om han stannade två steg utanför dörren precis efter allt snöfall. Nu har jag sopat upp trappan, altanen och gångarna i trädgården igen, och han är nöjd. På eftermiddagen fick vi en mysstund i barnens säng. Jag kröp ner bredvid honom och kliade lurvig mage medan han sträckte ut sig och kurrade som en jetmotor. Sen somnade vi bägge.

Också mitt allt...: Tuss plumsar i snön. På vägen hem försökte jag springa före honom för att (för en gångs skull) få ett kort framifrån. Men det gick inte. Varje gång sprang han i fatt innan jag hann knäppa. Som om han undrade om jag försökte springa ifrån honom.

Anders och jag har börjat fundera på allvar på entrén. Ingen av oss nöjda med som den ser ut nu, vill på något sätt ha den inbyggd, minska insynen och få det mer ombonat. Nu verkar vi vara överens om en första skiss, där vi tar ner den nu utbyggda delen och bygger in den ursprungliga. Hoppas nu på att få vädra idéer med äldre och kunnigare förmågor i familjerna.

Skriv gärna en rad

Fredag 20 februari

Elise tar kort på Fajer =)

De senaste dagarna har jag gått i klinch med Prinsens tovor. Han har setat och gosat i famnen medan han har borstats och klippts. Jättegosigt, men jag skulle nog aldrig komma på idén att skaffa ett långhårigt djur som inte kan hålla koll på sin päls själv.Saga har tittat på, och hjälp till att gosa. Hon är helt djurfrälst just nu.När jag och Elise kom hem från stallet upptäckte jag en hög svart päls på sittpuffen i vardagsrummet, och bredvid en sax. Då anar man oråd. Det visade sig vara Sagan som gått lös på lilla Snosan med saxen, precis som jag ju gjort på Prinsen... Så på tre olika ställen i sin päls är hon nu ordentligt tillfriserad. Men som tur är finns alla öron, tår och morrhår på plats (och även Sagan oskadd!). Pappa fick dela på utskällningen, för att han inte hållit bättre uppsikt på sin lilljänta.

Nyfriserad kattflicka...

Under veckan som gått har jag, så gott jag hunnit) haft Pirate Bayrättegången på direktsändning på webbradion. Intressant, ska återkomma till det sen.

Idag var dagis stängt, och Anders hemma med barnen på förmiddagen. Skickade iväg dem till skridskobanan för att få lugn och ro med allt jobbande. På eftermiddagen kom Michan & Bella över och lånade med Elise & Saga ut. Elise var helt överlycklig när hon kom hem, hon hade fått en ny kompis (Bellas lillebror Mattias) i samma ålder, och som ska börja i samma skola som hon i höst. Saga sov som en stock, och fick sova vidare i sängen. Hon har sin fars sömn, lillsessan.

Vid sextiden kom mamma & pappa över på tacos. Vi åt, pratade, drack kaffe och hade allmänt jättetrevligt. Elise somnade i soffan.

Kommentar?

Torsdag 19 februari

Inte direkt vad jag var upplagd för. Men har man halvt lovat något, vilket ett "kanske" betyder för en 5-åring, så får man stå för det. Jag bad dem klä på sig ordentligt och vara klara att gå när jag kom. Svängde fort som attans förbi hemma för att byta om från kjol och blus till termoställ och snowjoggers, och rota rätt på skridskor.

Så hann vi med en halvtimmas skridskohalkande innan det blev för mörkt. Och jag fick två supernöjda barn med mig hem. Tänkte i mitt stilla sinne att jag MÅSTE bli bättre på att inte tänka högt... Att "lova" eller säga "kanske" spelar liksom ingen roll för barnen, de blir lika besvikna om det inte uppfylls oavsett vilket ord jag sätter före.

Förväntansfulla

"Jag KAN ju åka SJÄLV!"

Saga var mest nöjd med att halka omkring på mage på isen

Kommentar?

Onsdag 18 februari

Men jag är inte konflikträdd på det sätter att jag hellre håller tyst än att riskerar att starta en konflikt. Jag är bara livrädd för olösta konflikter. Har svårt för människor som hellre stoppar huvudet i sanden vid en större konflikt och går resten av livet med en tagg inom sig, istället för att prata ut, rensa luften och gå vidare i livet med ryggen fri. Jag en sån där obotlig optimist som vill tro att precis allt går att lösa med kommunikation mellan människor.

Alla gånger jag kommit till min mamma för råd i svåra situationer har hennes mantra varit detsamma: att aldrig tro illa om någon, utan utgå ifrån att det grundar sig i ett missförstånd och att allt går att lösa. Det är en ovärderlig grundbult att ha med sig när man ställs inför konflikter.

Har man dessutom fått budordet "man KAN tycka olika" med modersmjölken så blir det också lättare att undvika större konflikter. =) (Vad jag däremot tycker är svårare att lära barnen är förstå att just de våra åsikter inte alltid är de rätta för andra. För det är ju en sak att acceptera att man tycker olika, det är helt annan sak att acceptera just min åsikt inte behöver vara rätt för andra. Men det är en helt annan historia.)

Idag på jobbet hjälpte jag till att lösa en "konflikt" av det mindre slaget. Det kändes så bra efteråt. Och allt grundade sig på en rad missförstånd och kunde lösas med kommunikation. =)

Idag var också min namnsdag, som ovanligt många kom ihåg, det var roligt!

(Bild från Prinsessa.se)

Kommentar?

Måndag 16 februari

Ägaren också nöjd, och vi ska tillbaka på torsdag. =) Efter det siktar vi på två dagar i veckan tills vidare.

På eftermiddagen var det bvc- och barnläkarbesök i Västerås. Sagas längd helt ok, hon följer sin kurva. Men eftersom vi är oroliga får vi komma upp till barnkliniken och ta flera tester. Jag tycker om både hängslen och livrem. Elises magont ska vi prova kurera med tre veckors helt mjölkfritt. Som om inte maten var ett tillräckligt stort problem i familjen redan nu...

Tuss har fått hålla sig på tetramaten nu ett par dygn, och sockret är nere på lugna nivåer igen. Känns ok att lämna honom längre perioder och känner mig tryggare med nya insulinet. Han verkar må topp och springer gärna runt ute på gångarna i trädgården. =) Fortfarande lika gosig och kurrig. Njuter honom till max varje dag.

Kommentar?

Söndag 15 februari

När Anders har varit hemma hela veckan har han fått städ- och ordningsmani. Sånt som jag brukar ha patent på. Vilken låda eller skåp jag än öppnar slås jag av ORDNING & REDA! Det är underbart. Speciellt som jag själv inte lyft ett finger för det. Var sak har fått sin plats och det finns rum för sån som saknat given plats tidigare. Han är prima på att organisera, min man. Jag däremot, har mest sovit denna vecka. Vi har skojat om att skulle man inte veta bättre skulle man gissa på att jag var gravid. Men så är inte fallet. Jag tror att jag sover igen all sömn jag missat de senaste månaderna, nu när jag kan slappna av med Tuss och jag själv mår bättre. Så vi har lite ombytta roller här i huset för tillfället. Skulle vara trevligt om det höll i sig ett tag till. =)

Anders organiserande har hur som helst resulterat i att jag idag inte hittade rullen med paketpapper, som jag mycket fiffigt ställt i källartrappan. Jag misstänker att den fått EN PLATS. Men hur jag än letat har jag inte funnit denna plats. Som tur är har vi en hel massa överblivna tapetrullar hemma, och paketet blev supersnyggt med rött papper, vitt snöre, glitterspray och lite pynt.

Har funderat lite kring det här med slentrianmässig och accepterad lagolydighet. Fildelningen är i hetluften och skivbranschen skriker högt för att komma på sätt att behålla sina ekonomiska vinster. "Det är ju faktiskt olagligt att fildela". Fortkörning däremot, är ett helt accepterat brott. Jag skulle våga satsa en ansenlig summa pengar på att de som argumenterar som högst mot det omoraliska i att syssla med den olagliga fildelningen, dagligen pressar fartgränserna på europavägarna. För det är helt ok att göra så. När jag ligger i 105 km/h på den bit av E18 som har 100 km/h som övre tillåtna hastighetsgräns, blir jag omkörd av en hel rad med bilar, som har "mer bråttom" än jag har. Och begår jag den ultimata synden att dessutom lägga mig i vänsterfilen i en hastighet lägre än 120, får jag elaka blinkningar från kön bakom. Att åka fast för fortkörning är också helt ok. Då är det Polisens fel. som borde ha lagt sina resurser någon annan stans istället. För att förhindra brott.

Men det är väl skillnad. Den höga hastigheten i trafiken skördar människoliv. Fildelningen gör att människor blir blåsta på pengar. Man måste se saker ur sitt rätta perspektiv, liksom. Imorgon börjar rättegången mot killarna bakom The Pirate Bay. Den sänds direkt på SVT24.

Robin fyller 2 år! Storasyster Michelle har bakat en jättefin (och fantastiskt god!) tårta med en leksaksbil på!

Så här trött blir man av ett roligt kalas!

Saga har blivit ännu mer intresserad av djur. Hon jagar Snos efter gos, och var överlycklig (en besvarad känsla) när även Snosan ville gosad med henne.

Prinsen och hans livskamrat lilla Pricken.

Pricken gömmer sig i Prinsens långa päls.

Kommenter?

Lördag 14 februari

På förmiddagen kom farmor Anita & farfar Leif på fika med kladdkaka och barnen fick presenter. Sen åkte lillasyster med farmor & farfar till faster och kusin på lunch, medan pappa åkte till jobbet. Elise, jag & Tuss tog en stund ute i det härliga vädret.

Sen dags för ridningen. Elise uppe i varv och såg mycket fram emot det. Vi har pratat om hur man rider lätt och repeterat lite teori. Hon valde Iktus, som är en trygg, inte alltför framåt ponny och kände sig trygg med mig stående i mitten av manegen och red själv. Jätteduktig var hon! Efter halva tiden sa ridläran att hon tyckte att Elise kunde flytta upp till kanttegruppen istället. Hon är tillräckligt bra för det. Där står hon redan på kö.

På måndag ska vi och provrida en shettis utanför Hallsta. De söker skötare/ ryttare. Det är flera som är intresserade och hästen är rätt pigg. Så vi får se hur det blir. Värt att testa iallafall.

Pappan ska jobba idag och imorgon, även om jag försökt övertala honom att vara hemma eftersom han är så krasslig. Han har ju med andra sjuka människor att göra, då kan det väl inte vara bra att komma dig själv med en massa bacilusker?

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG!

Morgonmys i soffan

Farmor & farfar på fika

Kladdkaka

Sådan mor sådan dotter - Elise hämtade märkpennan för at skriva namn i overallen...

Vårsol!

Elise byggde slott i snön med granris

Tuss mös av vårsolen vid favortbusken. Han har börjat äta mycket torrfoder igen och sockret går upp en del. Men verkar vid toppenhumör av vårvädret.

Elise och Iktus. Idag red de utan ledare.

Kommentera gärna!

Fredag 13 februari

Sen eftermiddag åkte hela familjen till Helena i Svedvi för att hämta hem vår nya marsvinspojke. Introduktionen hos hans nya livskamrat gick helt problemfri. Prinsen verkade förvånad och glad och det hoppas vi håller i sig. Attans vad lite lillkillen är!

Elise och jag köpte ett till fågelmathus. Elise målade själva huset och jag taket. Så nu har fåglarna tre matstället i trädgården. Och det behövs, eftersom de äter som hästar!

Hehe, pappan i familjen är kung, på barnens önskemål. Barbiedockan är spira... =)

Snödrivor på tvättlinan!

Ibland behöver även en gammal katt spänning i tillvaron. Tuss är ute på promenad i djupa snön. Magen skrapar i
 

På väg till jobbet. Var tvungen att stanna längst vägen för kort. Det framgår inte hur extremt vacker det egentligen var.

Kommentera gärna!

Torsdag 12 februari

På vägen hem från dagis tog Elise och jag en sväng ut till Svedvi och tittade på marsvinsungar. En så ung som möjligt ska vi ha, så att inte Prinsen ser honom som en rival och börjar bråka med honom. Hon hade en kull med tre otroligt söta små virvelpojkar som fyller fem veckor imorgon (=får flytta hemifrån) och några teddypojkar som var ungefär lika gamla. Virvlarna påminner om Bertram, så dem fastnade vi för, plus att ju Prinsen har en fin virvel mitt i pannan, så de passar ihop =) Elise och jag fastnade för samma. Och nu ska vi tillbaka imorgon för att ta med honom hem =) Sen hoppas jag att Prinsens deppade tillstånd hävs med en hjärtevän och lite liv i luckan.

Denna månad är Alla barnhjärtans månad. Vi har skänkt en slant till Hjärt-Lungfonden och idag köpte jag varsin pin åt Anders och mig på stan. Att hitta och bota fler barn från hjärtfel ligger varmt om hjärtat. Vill du skänka en slant, besök den här sidan!

Av våra hjärtebarn är ett fortfarande sjukt, men på bättringsvägen. Det andra hade Alla Hjärtans-disco på dagis idag - disco med tacos efteråt. Men Elise hade inte dansat med F, för är minsann kär i en annan kille nu. *ler* På kvällen pysslade vi hjärtepyssel.

Kommentera gärna!

Onsdag 11 februari

Sov dock gott på morgonkvisten, vilket gjorde att jag höll på att försov mig till tandläkartiden, fick stressa iväg och inte hann bli nervös.

Det visade sig vara en lagning mellan två tänder som lossnat, och gett karies i kanten. Som grädde på moset en rejäl inflammation mellan och runt de inblandade tänderna. Fick två extra bedövningssprutor och medan jag med halva ansiktet bortdomnat satt och svettades och skakade i tandläkarstolen funderade jag på hur jag kunnat föda barn utan smärtlindring. Kanske skulle lustgas hos tandläkaren vara en hit? =)

Kalaset gick på 1 371 riksdaler. Det är dyrt att plågas om man passerat 18 år.

Nu är jag bara matt. Tanden har fortsatt göra ont, men med en mer molande värk. Jobbade på Tidningshuset till halv fem, innan jag stressade hem för att hämta friskt barn på dagis, hälsa på man och sjukt barn, ta promenad med katt och hämta ut paket på OK, innan föräldramöte på dagis.

På föräldramötet serverades kaffe (och fikabröd som jag inte tordes äta med den molande tanden), diskuterades intressanta saker och snackades en massa. Sen vann jag en valfri vinst på lotteriet (som vi i föräldrarådet anordnat...). Så jag fick fröpåsar och trädgårdsvantar. =) Försvunne Jaris barn har börjat på barnen avdelning, så mamman var där. Känner mig i efterhand dum för att jag inte pratade med henne. Kunde inte komma på något vettigt att säga. Trots att jag vet att tystnaden alltid är värre. Hoppas jag visar mig som en bättre medmänniska vid nästa tillfälle som ges...

Kommentera gärna!

Tisdag 10 februari

Elaka små kryp: Karius & Baktus

Efter morgonkaffen blev jag anfallen av tandvärk. Hela dagen har höger underkäke varit förlamad av en fullkomligt helvetisk tandvärk. Fyra brusalvedon gjorde att jag klarade mig igenom mina arbetsuppgifter och att närvara dagen ut. Ringde tandläkaren och fick en återbudstid imorgon bitti. De hade inga akuttider kvar hos Thea Tandhälsa. Sitter nu och funderar på hur jag ska klara natten. Och att få en annan tandläkare än min jättebraiga imorgon. Jag är bortskämd med att inte ha haft så många hål, lagade mitt första när jag var runt 20 och har väl lagat ett till efter det. Men vid senaste besöket hade jag två på g, och nu detta - på ett tredje ställe. Gissar att detta uppkommit eftersom jag får muntorrhet av medicinen. På morgonen sitter läpparna som klistrade mot tänderna och tungan fast i gommen, typ. Undra om man kan få medicin även mot muntorrhet? =)

Sagan värre sjuk idag. Anders hade förvarnat på jobbet att han skulle vara hemma, så han var hemma med bägge barnen, trots att pappa var så snäll och erbjöd sig. Saga hostar och febern har gått upp under dagen. Hon har ingen matlust och är seg, kramig och gnällig.

Nu sover hon på ena sidan bredvid mig i soffan, och Tuss omväxlingsvis snarkar/kurrar på den andra. Snosan gör Anders sällskap vid nattning av storasyster på övervåningen.

Ute är det gudomligt vackert. Som om någon har tagit en burk vit sprayfärg och omsorgsfullt målat omgivningarna i frasigt vitt. Det gör en väldig skillnad när till och med träden är genomgående vita. Idag kändes det fortfarande ljust när jag kom hem. Sånt kan nästan bota tandvärk. Men bara nästan.

Kommentera?

Måndag 9 februari

Mamma kom förbi på en latte efter att ha lämnat Elise på dagis. Jag fick lattevisp i present igår och espressopulver av en jobbkompis förra veckan, så nu är det latte på allvar! =)

Efter lunch hämtade vi Elise på dagis. Saga tillräckligt pigg för att komma ut en sväng. Jag kände att vi måste passa på att lapa ljus. Vintervädret fantasiskt och bara ett par grader kallt. Vi åkte ner till kanalen och tittade på badviken i underbart ljus och vacker vinterskrud, på vattnet som forsade i slussarna. När vi skulle därifrån höll jag på att köra fast med bilen, men lirkade mig loss. Elise kommenterade det med att "det kanske var därför det var en sån där skylt där" (bil&motorcykel överkryssat = förbjuden infart... hon är smart!). Sen en varmchoklad på Åsby.

När vi kom hem igen var Saga rejält trött och frös ordentligt, trots ordentlig påbylsning. Kanske skulle hon inte ha gått ut i alla fall...

Även barnen tycker om de skottade gångarna i trädgården. Och Tuss går mer än gärna ut nu. Det är inte för kallt, och inte halt. Bara mycket snö, och när det är skottat kan han ta sina svängar runt tomten ändå.

Jag njuter av ljuset och hopas att vintern kan få vara precis så här ända fram tills dess att det blir vår på riktigt.

Kommentera?

Tuss på promenad på uppskottad gång =)

Sjukling i soffan

Pigg sjukling i snön

Åker kana

Busig

Nöjd kisse

Tomten i vit skrud

Mycket snö!

Ljuuuuuus!

På badbryggan vid kanalen

Badviken (till höger), sedd från bryggan

Slussen vid Lustigkulla

Elise gör snöängel. Hon va så söt när hon låg där. Sen sa hon "så där, nu har jag gjort en ängel så att dom döda får en kompis om dom kommer hit och hälsar på. Och så har dom döda marsvinen fått en matte". (Vid närmare efterforskning var det Michelles döda hamster, som är i himlen nu, som hon tänkte på när hon sa marsvin.) *kärlek*

Söndag 8 februari

Idag var det äntligen dags för säsongsstart på simskolan. Som Elise har längtat. Hon har räknat ner dagar och var överlycklig för att få sova hos Momo & Bobo igen.

Saga har sina egna formuleringar, nu när det bara bubblar ur munnen på henne. Idag tittade hon på teve och sa att "de var stora!" och "men de va litna!". (=små) "Ballån" är fortfarande både telefon, overall och ballong. Trots att hon vet hur man säger alla ord, om hon tar sig den tiden. Hon har blivit mycket mammig på sista tiden. Vi gosar mycket, pratar (så roligt nu när man kan föra längre samtal med henne, höra hennes tankar om stort och smått) och busas. Hon storgillar att hålla sig fast på mammas rygg när mamma försöker skaka av sig henne, likt en rodeohäst. Och kittlas - på hennes villkor. Elise upplever problem med lillasyster nu. Problemet ligger i att hon inte får bestämma i allt, att lillasyster nu kan uttrycka egna idéer och att dessa inte alla gånger följer storasysters idéer. Nu säger Elise att det inte är roligt att ha lillasyster. För första gången i sitt liv. Men det går över, och fortfarande är hon så snäll och älskvärd mot Saga när det väl gäller. Och Saga är bekymrad över att hon hellre skulle vilja vara Elise, och vara stor. Det går säkert också över.

Idag har vi haft 67-årskalas (33+34 år) tillsammans med släkten. Det blev SÅ trevligt! Och jättelyckat med lite av öppet hus, där alla kom och avlöste varandra. Sånt är smidigt både för att vi inte har de största av gemensamhetsytor men också för att man hinner sitta ner och prata lite med alla.

Vi hade tänkt att ordna snittar, men vi kom överens om att köpa smörgåstårta istället, och få mer kvalitetstid :) Det är sånt man kan välja nu för tiden. Kostnadsmässigt skulle det ju gå på ungefär detsamma i alla fall. Sen bakade vi muffins istället. Hittade en jättebra muffinssida! Det blev kladdkakemuffins och vaniljmuffins, med egen garnering av det jag hade hemma.

Vi fick en helmysig eftermiddag, med mycket tid med gästerna och fick superbra presenter!

Vid tiden för morgoninsulinet var Tuss socker runt 7, så vi hoppade över sprutan. Fem timmar senare fick han den, eftersom han då var uppe i dryga 8. Sms-kontakt med veterinär S som tror att han kan gå över till en dos per dag. Jag är så nöjd med bytet till Lantus. Han ligger stabilt, och slipper de väldiga svängningarna i sockret. Och efter inställningen verkar han slippa dipparna. Min förhoppning är att det ska hålla sig så här... så att jag kan slappna av bättre, inte behöver storförbruka de dyra teststickorna, han får mindre risk för urinvägsinfektion och minskad belastning för organen - och jag törs lämna honom lite längre perioder och sover bättre. (Vi pratar fortfarande inte om att han ska vara ensam några heldagar dock...!) Sedan sockret stabiliserades har han blivit som en "ny" katt, han är ännu piggare än tidigare, ännu mer sällskaplig, äter lagom portioner på egen hand och är precis som han var innan han blev sjuk. Svårt att tro att han är 19 år nu.

På kvällen ville Tuss ut. Men snödjupet är inte uppskattat. Han tog några korta svängar ut på altanen och in under trappan, men ville inte gå längre ut på tomten. Eller, kunde inte, eftersom snödjupet gjorde att hans små ben inte räckte att hålla kroppen över snöytan... Efter ett antal misslyckad försök att komma ut på någon längre promenad lämnade jag honom inne och tog snöskyffeln ett varv runt tomten. En kvart senare, dyngsvettig, gick jag in och fick med en skeptisk katt ut igen. Men efter en kort stunds funderande gick han nöjd på den halvmeter breda uppskottade gången bort till rosentryn, och gosade runt på den uppskottade svängen runt. =) Sen på gången längs häcken, bort till enen. Då hade han fått blodad tand och vi tog en långpromenad runt på plogade gator och parkeringar.

Antiklimax är om det snöar maximalt i natt och gången måste skottas om imorgon. Ett annat antiklimax är att grannen kommer att tycka att jag är totalt dum i huvudet när han ser mina gångar över staketet när han är ute och morgonrastar sin hund...

Men jag vet ju att Tuss lever så för sina promenader. Och skottande ger ju bra muskler... ;)

Snosan har blivit rätt trind om magen nu, lillkatten.. All framställd mjukmat sätter sig precis framför bakbenen på vår alltid så smärta katt. Det är ju lite svårt att övertala henne att hålla sig till sin fullkost på torrfoder, när det erbjuds variation. Att det är vinter och hon inte vill sätta sin nos utanför ytterdörren hjälper väl också till att softa till det runt midjan. Inte bra, det följer många problem med övervikt även hos katter. Nu ska hon passas bättre med maten, när det ges möjlighet. Och ska få det smakliga dietfodret. Säkert mindre uppskattat...

Prinsen däremot, är på gödning. Han magrade av i samband med förkylningen, och nu gäller fulla matskålar och ständig uppassning med hö. Jag är rädd att han är deppig för att vara ensam. Kommer inte hullet tillbaka måste det funderas på allvar på en kompis.

Kommentera?

Vaniljmuffins med rosa frosting.

Tuss letar godsaker på bordet. En förmån som man har som gammal kisse.

Lördag 7 februari

Efter ett par timmars sömn på morgonen for jag iväg till Busborgen med barnen. Anders fick vara hemma för att ta sockerkuvan de timmar jag var borta. Saga fick ett besök på Busborgen i present av kusin Emil med familj. Storasyster fick också följa med. :)

På sig hade Emil en ny tröja - Jag ska bli storebror! Såååå roligt!!! En ny kusin är att vänta i mitten av augusti! Vi längtar och gläder oss så för deras skull!

Det är lustigt... För ett tag sedan tjatade jag på Anders om att det måste vara nått lurt på gång hos Syster, att de måste vänta barn. För hon verkade precis som hon gjorde när hon var gravid sist. Ringde och frågade mamma om hon hört något eller misstänkt något. Men fick lägga ner mina misstankar. Så kom nyheten nu!! :) Så glad! Så roligt att alla kusinerna blir så nära varandra i åldrarna!

Så nu är det sex personer jag har koll på som väntar barn! Snacka om värsta babyboomen! :)

Emil i sin storebrortröja!

Elise åker rutschkana på Busborgen med gudmor och kusin.
 

Kommentera?

Natt mot lördag 6 februari

Otroligt trött, massor med jobb. Svårt att hålla mig vaken. Detta dygn skulle jag ta sockerkurva på Tuss för att maila till veterinären för utvärdering av nya insulinen. Men på morgonen lade mätaren av. Som tur är hade vi en reservmätare från Anders jobb, så kunde hålla koll under dagen. Men det blev inga timmesprov. När Anders kom hem tyckte han jag skulle prova nytt batteri, och det funkade... Så nu gäller timmesprov från kvällsinsulinen och ett dygn framåt.

Efter jobbet kom Anna över för en afterwork. Vi började hemma, eftersom Anders skulle iväg och byta ljuddämpare på bilen. Sen Chinan med mat och vinkaraff. Helt ensamma. Jättetrevligt att ses, det blir ju inte så ofta, när livet går i ett. Efter det blev jag övertalad att hänga med till En trappa upp. Där var det en gäst före oss. Efter elva kom folket, där alla kände alla. Jag tog en promenad hem efter att ha försäkrat mig om att Anna skulle ta en taxi hem sen.

Har bytit av Anders med öronstickandet och Tuss ligger stadigt runt 6-7 i socker. House-boxen rullar på teven och latten klunkas. Barnen sover gott i sängen och Tuss i sin ölkartong. Det blir en bra natt.

Elise och Saga gör en fotosaga från Findusboken. Elise fotar och Saga pekar :) Varje sida har fotats av.

      
Foton från hemma, som Anders mms:ade under kvällen :)

Bortskämd, kelsjuk gosekisse kurrandes på rygg i favoritfåtöljen

Hallsta kl 02:39

Kommentera?

Fredag 6 februari

Saga har blivit en katt bland hermelinerna. Härom dagen fick hon prova kycklinggryta. Hon har sina svackor med matlusten och nu provar vi icke-vego för att hon ska få i sig. Huvudsaken är att hon äter, hon kan välja själv att bli vegetarian på heltid när hon blir äldre. Kycklinggrytan tyckte hon om. Men Elise ville INTE smaka.

Jag är otroligt trött. Ofta huvudvärk och yr. När jag väl sover sover jag som en björn, utan att vakna av något. Har fått påök på medicinen, vilket säkert gör sitt till.

Kommentera?

Torsdag 5 februari

Här har bläddrandet bland alla härliga 70-talsfoton inspirerat till att ta fram symaskinen igen för att försöka mig på att sy lite kläder till barnen. Enkel klänning (bild från Krumitott) ska det bli till att börja med, men har också köpt lite spännande mönster från 60-70-talet på Tradera. Hittade jättesnygg plysch på nätet och ska leta rätt på smalspårig manchester. Först måste jag bara laga symaskinen, som fick toksprätt i julas när jag skulle sy...

Så synd att inte kläderna från när jag och syster var små är sparade, de skulle ju vara så rätt idag! :)

Sååå snygga byxor! Vill ha! :)

Kommentera?

Måndag 2 februari

På förmiddagen blev Tuss plötsligt låg i socker. Jag pratade med veterinär S och Strömsholm och gav druvsockervatten. Idag har det varit stabilt.

Tuss mår bra. Prima deluxe. Han är precis som vanligt, leverproblemen märks inte av och han verkar inte känna av sockersvängningarna. Han lever som en frisk katt, fast behöver lite extra omsorg. Kissproblemet i lördags var urinvägsinfektion (igen), vanligt hos diabetiker pga att bakterierna trivs bra i den högre sockerhalten i urinen. Efter första dosen antibiotika blir han bra igen och kissar som vanligt. Jag njuter.

Imorse skulle vi upp och gratta Anders. Men eftersom jag somnade först klockan fyra, vaknade jag inte av väckarklockan... Anders blev grattad när han kom hem från jobbet istället. Hela dagen har Skultuna Ventilation varit här och installerat radonpumpen i källaren. Om 3.8 dagar (!) ska allt radon vara borta och vi ska göra en ny mätning för att se om det funkar.

Familjens 33-åring firas av.

På kvällen kom Leif & Anita förbi med semlor och vi fikade och hade jättetrevligt. Elise hängig redan på dagis idag, och ville inte ha mat. Hon somnade utslagen i kökssoffan.

Fick en cd med foton från 77-80 av pappa! Han har fotat av diabilder. Så roligt!!!

Mamma, lillasyster Sofia och jag på BB, mars 1977

Jag och pappa, Skallberget 1977

Jag och mamma

Jag och syster, Örnvägen 1977

Snacka om 70-tal! =) Rocklunda (?) 1977

Mamma och jag på Almö-Lindö!

Jag och pappa!

Midsommar i Dalarna 1980. Jag är lika gammal som Elise är nu =)

Sofia, Patrik, jag och Jonas

Vi har åkt till Finspång tidigt tidigt på morgonen för att överraska Momo & Monsa med luciafirande. 1980

Farmor, Sofia & jag, på Örnvägen 1977

Våran tomt innan huset byggdes

Pappa bygger hus, Gryta 1978

Studsargatan 24

Jag och lillasyster

Kommentera?

Söndag 1 februari

Det är en helt annan sak att ha TVÅ barn som vet vad de vill, än att ha EN som vet vad hon vill och EN liten som mest hänger på. Nu är också Sagan stor, bestämd och pratglad. En fantastisk tid. Det blir bara roligare för varje år som går med barn.

Äntligen februari!

Kommentera?