|
Gick som vanligt upp med barnen på morgonen och ner för att ordna
frukost. Katterna skulle ha sin frukost, men Tuss kom inte ner.
Trost att jag ropade och skramlade dök han inte upp. Han som alltid
har mest bråtom till frukosten och vanligtvis brukar väcka mig tidig
morgon för att lugna sitt magkurr. Anders had einte heller varit upp
och gett hoonom mat under natten. Jag blev jätteorolig. Hittade
honom upp i sovrummet på en kartong med urvuxna kläder, som jag inte
kunnat flytta undan till vinden eftersom han nu har den som sitt
favoritsovställe. Han suckade, kurrade lite, men gjorde inget ansats
att gå upp för att äta. Det knöt sig i magen. Gammel katten är 18
år. 90+ översatt till människoår och i mars 2007 drabbades han av
diabetes. Diabetesen kurerade han själv, med hjälp av någon månads
medicinering och en fortsatt diet på specialfoder. Men fortfarande
finns min panik över att han ska falla tillbaka, och att det då ska
drabba njurar eller lever. Dessutom går jag som på nålar och håller
utkik efter övriga krämpor.
Jag lyfte ner honom till nerevåningen. Han knatade omkring lite,
men ville inte äta. Jag fick panik, ringde veterinären på journumret
(10 minuter innan telefontid) och fick komma in direkt klockan nio,
trots fullbokat (han är så bra! www.djurdoktorn.com). Vi hade en
timma på oss. Tuss ville ut och jag följde med, en kort sväng till
garageuppfarten och tillbaka. Han strök sig, gosade och kurrade.
Sen gick han in - och åt med god aptit! Mitt hjärta kändes varmt
och stort. När han var som sämst vid diabetesen ville han inte äta
eller dricka, drog sig undan in i klädkammaren och var inte
närvarande mentalt. Han ville inte gosa och knappt gå ut ens när jag
bar ut honom. Nu var han med, åt med god aptit och gosade Men han
var inte som vanligt, mycket segare och kändes lite off.
Barnen fick vara hon Momo, eftersom jag ville ha Anders med till
veterinären, rädd för svaren på proverna. Tuss kröp direkt in under
provtagningsbordet i rummet vi fick hon veterinären, som han alltid
gör. Det blev lite väntetid. Sen fick vi en ny djurskötare som inte
var van att ta blodprov, hon fick ta i bägge Tuss framben innan hon
fick tillräckligt. Hon spräckte kärlen och han fick blåmärken, och
hon skyllde på hans gamla sköra kärl, trots att det aldrig blivit så
tidigare när den erfarna djurskötaren tagit. Jag grät.
Sen kom veterinären Göran in för att meddela provsvaren. Han
känner Tuss och mig och känns trygg. Han räddade livet på Tuss vid
diabetesen, när Djurkliniken sa att han bara var gammal (!!). Proven
var bra! Sockervärdena helt normala och lever och njurar topp.
Blodplättsprovet var opålitligt, men ingen fara. Hjärta och lungor
lyssnade han på och allt lät bra. Vikt: 6,25 kilo (ungefär desamma
som vid förra besöket). En annan veterinär kom in för att ta
blodtryck, och det visade sig att han hade något förhöjt blodtryck.
Symptomen för högt blodtryck är som han har; seghet, trötthet. Han
fick en mild medicin mot blodtrycket och vi fick åka hem igen,
lättade om hjärtat. Göran sa att han inte behövde försöka banta
något mer. En gammal katt som Tuss är bra att han har lite hull, det
verkar vara hans matchvikt. Han ska få njuta av sin portion mat
istället. Tuss höll med.
2 280 kronor gick besök inkl medicin på. Det är verkligen bra att
ha försäkring. För Tuss har den betalat tillbaka sig flera gånger
om. Och skönt att inte behöva tänka på hur man ska ha råd att få
katten frisk vid sjukdom. Något annat alternativ finns inte. Har man
tagit åt sig att ge ett hem åt en katt åtar an sig också att se till
att katten får ett bra liv, att den mår bra och lever gott tills den
själv inte vill vara med längre. Alla åkommor, fysiska som psykiska,
som går att bota är värda att hjälpa katten med. Allt annat är inte
rätt mot katten. Det handlar inte om att göra djur till människor,
utan att ge dem lika goda förutsättningar till ett bra liv som vi
människor har. Att även djur får ha det bra innebär aldrig att
människovärdet degraderas, snarare tvärtom.
När vi kom hem smet Tuss ut och lade sig i häcken, i skuggan av
trädet. Fick vatten serverat och mös i lugnet. Han har alltid varit
med, min Tuss. Han flyttade in tillsammans med mig i min första
lägenhet i Västerås. Han har hängt med genom alla år, från att jag
var 20. Han har alltid funnits där. Vi pratar och han förstår. Han
litar inte på någon som på mig.
På eftermiddagen kom kusin Tova över tillsammans med farfar Leif,
som skulle hjälpa Anders med slutplaneringen för altanen. Barnen
lekte, åt mat, badade och hade skoj.
På kvällen tog jag med Saga till kanalen. Vid sjön brukar det
alltid vara mycket kanadagäss, men inget tidigare r har de hittat
till viken. Nu satt där en familj med två vuxna och en unge, som
bajsat ner precis hela gräsplätten... Vi hittade knappt ett ställe
att sitta på. Saga plaskade i vattnet och vi tog upp grodynglen och
titta på. De har nu fått pyttesmå stumpar till ben. Gick en sväng
upp till slussen, tittade på sniglar, njöt av nuet.
När vi kom tillbaka hem låt Tussen vid grinden och kurrade och
rullade sig i dammet. Saga kramade honom, innan hon gick och lekte
med storasyster och kusin igen.
SE ALLA BILDER HÄR!
Gammelkissen sätter snurr på mammas hjärta
Försök till kvällsdopp i kanalen
Grodynglen har fått benstumpar!
Kanalen och slussen från Hallonviken
Elise har gjort en huggorm med tänder och ögon!
Kvällsbad med kusin
Kommentera! |
Upp igen!
|
Direkt ut i trädgården på morgonen. Igår var jag och barnen till
Åsby och rådgjorde med trädgårdsarkitekt för rabatten vid trappan.
Fick med en buske och två perenner hem och idag grävde jag ur hela
rabatten, sparade lökarna och fyllde på med ny planteringsjord,
innan de nya växterna sattes på plats. Anders grävde ur bakom
trädgårdslandet där det nog tidigare varit land. Nu är det
tillplanat igen och min förhoppning är att vi nästa år kan sätta
potatis där. Men det är mycket jobb innan dess...