Söndag 7 oktober

Tiden efteråt har blivit lite av ett vakuum. Vi har ännu inte kommit igång på riktigt med att fixa avslutet, att knyta ihop påsen. Budgeten ska avstämmas, tackkorten göras, tryckas, skrivas & postas, alla som hjälp till på olika sätt ska tackas, annons ska in i tidningen, foton ska framkallas och tavla ska beställas från fotografen. För att inte tala om allt som ska ut på nätet också. Vi har inte glömt bort – vi laddar.

Mitt i detta redan höga tempo händer en massa annat. Vänner blir sjuka, läxor ska läsas, fakturor skickas, huset renoveras klart, tomten röjas upp och barnen komma in i vardagen på nya dagiset.

När livet rasar på i ett sånt dundrande tempo är det så lätt, så lätt att glömma bort att stanna upp, att njuta av det som är. Att prioritera bort den där fikastunden med vännen, morgonmyset med mannen, kelstunden med katterna eller goset med marsvinen. Eller bara att stanna upp och faktiskt vara närvarande när man leker med barnen. Att njuta av det som är nu. Det är svårt, och det är en konst. Barnen har den konsten kvar, att vara i nuet.

De senaste två månaderna har det hänt mycket med bägge barnen. För Saga har språket formligen exploderat och nya ord kommer dagligen. Någon dag före Elises fyraårsdag började hon kalla sig själv Gaga Hon formligen älskar böcker och hela dagens höjdpunkt är när hon ska gå och lägga sig och får välja bok att läsa. Sedan pekar hon stolt ut de saker hon känner igen i böckerna: sko, tröja, hund, Totte, älg, docka, säng, stol, nalle, hus. Så duktig. Hon har också börjat intressera sig ännu med för att gå på pottan.

Elise pratar som vilken annan vuxen som helst. Eller kanske inte. Hon tar nog mest efter sina föräldrar, på gott och ont. Man hör liksom sina egna ord komma ur den där lilla söta munnen. Hon resonerar, bubblar, låtsas läsa, skriker egna ord – och skriker, när hon blir arg, och det blir hon rätt ofta.

Nedan en bild från köksfönstret som visar att sommaren är för länge sedean passé.

Kommentera!  |  Upp igen!